kärlek och drama..

häromdagen så tog jag och sophie jons gummibåt ner till grunna för att ta en sväng. när vi väl fått in tekniken så kom vi på att vi skulle ha tagit med oss skorna från stranden så att vi skulle slippa gå tillbaka sen. så vi stannade årorna tvärt och vände om. det tog sin lilla tid att komma runt udden och in till kajen men det gjorde inget för vi fick mycket tid att prata och bara vara. vi gick på grund några gånger också, vi trodde att det var bra mycket djupare än det var haha. mamma ville inte släppa iväg oss utan att vi hade flytvästar, allvarligt? gummibåt och flytväst på inte all så djupt vatten, aldrig.

igår bestämde vi oss för att åka in på gatufesten, så vi åkte in först till magda och förfestade och sen begav vi oss ner mot stan. vi gick en sväng runt vid karusellerna, och fasiken vad gammal man kände sig. det var ju några år sedan man själv hängde där ha. sen gick vi uppåt och träffade många vänner och hade det väldigt trevligt. fast jag känner att det inte är värt att betala flera hundra för att gå in där på betaldagarna, inte alls. trångt och inte alls några bra artister eller så. nej jag gav gatufesten en chans igår och visst hade jag roligt med sophie och dom vi träffade men det kommer nog ingen gång då jag väljer att köpa biljetter.

vid sista timmen så gick vi och åkte två karuseller och den där pinnen som snurrar med någe hjul åkte vi. och tur var väl att sophie bytte plats med ett annat par som ville sitta tillsammans för annars hade den åkturen slutat med spya i hennes ansikte. för tjejen brevid fick nämligen hela håret och ansiktet dränkt av en tjej mittemot, haha. vidrigt för henne men en jäkla tur för oss. nog för att det stänkte på våra ben några droppar men jag bad snubbarna som jobbade där att spola av oss med slangen. snacka om att jag mådde dåligt efteråt. så äckligt, varför sätter man sig i en karusell om man inte klarar trycket, jag menar man borde ju känna efter innan.

nå, sen skulle vi åka hem och ja.. jag vet inte ens vad jag ska säga. jag har så dåligt samvete över hur kvällen slutade, jag vet inte vad jag ska göra, säga eller tänka. jag vet bara att jag känner stor ångest, fast det är samtidigt blandade känslor. jag kommer att stå på knä och be om förlåtelse en dag, den dagen jag vet att du tar emot den.. hon är min bästa vän, jag vill henne inget illa och så var inte meningen heller. jag hann inte med mig bara. ja, det är ingen som vet vad jag menar men det är skönt att skriva av sig. finns så mycket jag vill slänga ur mig nu, men jag orkar inte. jag vill bara att hon ska veta att jag tänker på henne, och jag är inte den människa jag visade, eller inte visade (?).. jag är iallafall inte det. jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0