ångest

jag känner mig så sjukt jävla misslyckad.
jag klarade inte ens av att hålla ihop min familj.
och det är så tragiskt att för mycket du sagt var bara skitsnack.
"men jag behöver ju dig, precis som vi behöver luft.
jag behöver dig, saturnus utan sina ringar är inte saturnus.
jon utan sin carolina är inte jon."

exakt en månad sedan dessa ord klingade i mina öron.
idag skulle varit vår årsdag på 3 år.
jag ids inte ens ta bort statusen på facebook.
det överlåter jag till dig, mitt hjärta orkar inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0