Jag hade visst en gnista

Det är lika farligt som spännande. En känsla jag trodde var helt bortblåst, jag skulle aldrig få känna så här igen. Nu står jag här med ord som stannar på tungan, får inte släppas ut. Ingen får höra mig säga att dagen faktiskt är kommen, en nystart på resten av mitt fantastiska liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0