♥ -

Back in the days

Jag ser dig överallt. Allt du gjorde för en evighet sedan, tror jag att du gör än idag. För jag kollar efter dig ändå. Varför blir jag besviken, fast än jag vet helt klart att det inte är du..

How come?

2011-09-29 @ 16:37:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Älskade, saknade vän. Vi minns dig.

Jag tänker ofta på den bästa vän jag hade för ett tag. På hur mycket jag saknar dagarna med honom. Vi behövde inte göra mycket för att det skulle bli speciellt. Typ som att dricka kaffkaff (det var så vi kallade det, vårat egna ord) och prata om olika projekt vi ville starta, bygga sjuhelsikes konstiga grejer men det var så vi gjorde det. Konstiga saker, som när vi skulle utforska ett ställe där i Bergsjö, typ en gamal fabrik. Vi kröp genom trånga utrymmen, och väl där så drog fladdermössen iväg. Jag minns att jag var så rädd att det skulle falla bajs på mitt huvud och du vek dig dubbel av skratt. Eller som när du skulle lära mig byta däck på bilen, då vi ställde den där man hissar upp den med i en grop, så den höll på tippa och vi få bilen på oss. Än en gång ett gott skratt. Du skjutsade mig många gånger till jobbet i din Mustang, på den tiden gillade jag fart och på Bergsjö/Gnarps slingriga vägar gick det fort och studsigt, en riktig upplevelse varje gång. Allt vi gjorde tillsammans Du, Lina, Jon och jag mfl. Fan vad vi saknar dig! Och jag vet, bara vet att du såg till så att jag blev gravid. Du har ett finger med i spelet där! Du om någon visste hur orolig jag var över att inte kunna få barn, hur mycket jag längtade efter den dagen jag skulle få en, om den dagen skulle komma. Vi pratade mycket om det, och just därför tror jag att du fixade det för mig, bara någon dag efter du lämnade oss så må jag ha blivit på smällen. Ledsen att du inte kan finnas här och se mitt barn. Men glada minnen, vi åkte några gånger till Hudik för att egentligen inte göra någonting, fördriva tid.. Vi åkte och kollade på bilar, motorcyklar m.m.. drömde oss bort för ett slag. Tack för allt du lärt mig! Men så kom den där kvällen, då vi skulle på lyskvällen vid kusten (sörfjärn?). Vi var taggade allihopa och skulle ha en riktigt bra kväll! Det blev det också, vi hade roligt. I bilen. Vi åkte hem igen, minns inte varför? Jag och Jon gick och la oss, det var liv i trappuppgången. Minns inte vilka som var där, eller varför alla bråkade, helst du. Iallafall så valde du att sätta dig bakom ratten och åkte iväg. Och fan, att man ändå inte var mer klar för att tänka på den tiden, för då skulle jag på något sätt ha åkt och letat efter dig, överallt. Tills jag hittat dig sittandes där i bilen.. och kanske vänta på just det, att någon skulle komma efter dig. Istället blev du ensam, helt ensam. Och frågan varför ekar dagligen i min skalle, varför Fredrik? Vad fick dig att göra någonting sådant? Jag är arg. Oroliga så somnade vi så småningom för kvällen,och du lika så den 31 augusti.. Jag saknar dig våran ängel. Tårarna rullar ner för mina kinder, och jag hoppas att du känner att jag tänker på dig. Jag har dina sista ord till några av oss på papper kvar, inramat. Jag har inte vågat ta fram den på länge, men den gången jag blev förtvivlad då jag behövde titta på dom orden, för att läsa och banka in att det faktiskt är sant.. och jag kunde inte hitta den någonstans, då jag trodde att den kommit bort i flytten och jag blev ännu mer ledsen. Då vet jag att du hjälpte till, eftersom den senare låg mitt framför ögonen på mig, inte gömd eller borta tack och lov. På fredag åker jag och hälsar på. Hoppas du tittar ner på oss då, se på Zion hur stor han blivit.

Av carolina - 31 augusti 2008 16:24

vila i frid älskade vän.

HAHA, jag minns det här så jävla väl! Vi åkte upp till Idas mummas lilla zoo. Vi var inne i den där stora buren och busade med små aporna. Idas mumma skulle mata dom med kackerlackor medans men jag fick panik och sa nej nej nej men hon släppte ut dom ändå över hela golvet, jag fullkomligt flög upp på din rygg och klättrade mig uppåt för att försäkra mig om att ingen av dom där djuren skulle få tag i mig. Räddaren i nöden, tack och lov att du stog där inne med mig just då.

2011-09-28 @ 23:41:50 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag känner världens vackraste kille.

.. och han är min, bara min. Underbara son!

2011-09-26 @ 19:37:50 Permalink zion Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hemma hos oss

2011-09-26 @ 17:57:20 Permalink inredning, hem Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

Blankt.

Det här tomrummet jag måste fylla.

Jag behöver en nypa parfymdoft, min favorit.

Jag skulle känna av dig på mils avstånd.

Ett stycke varm hud att smeka och dra fingertopparna mot.

Ditt hår, som jag just i denna sekund saknar..

Att rulla små lockar och bara slita lite kärleksfullt.

Vi fortsätter en annan dag.

2011-09-24 @ 16:51:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Desperat..

Snacka om helt kaos vad gäller Zions sömn. Eller hopp-i-säng-rutiner.. Förr gick han alltid i säng kl 7 utan problem, vi läste en saga, slog på en skiva och sedan var det godnatt. Nu vägrar han totalt! Det är stånk och stök innan han ens kommer till någorlunda ro. Jag läser bok, sjunger, lyssnar skiva, vaggar, smeker håret och handen, osv osv.. Tror man att han somnat då jag legat kvar brevid honom i över 30 min, och jag försöker smyga iväg.. Så likt förbannat är han vaken och börjar mamma sig. Jag sa igår, att nu är det nog och stängde dörren.. Det blev tyst och han hade bäddat på golvet med kudde och täcke, och sov där. Ogillar han sängen? Är han rädd för någonting? Är jag helt kokobella som inte förstår mitt eget barn just nu? Han kommer alltid in till mig och Jon och sover mellan oss. Alltid samma tid. Exakt varje natt! Det är super mysigt såklart, men min säng är min säng.

2011-09-23 @ 19:56:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

2011-09-22 @ 20:05:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Don't judge me

2011-09-22 @ 08:54:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

112

Jag känner mig liten, sårad och övergiven.

2011-09-21 @ 17:09:18 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Höst, mys och en nypa depp.

2011-09-21 @ 08:50:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vänskap.

Varför är jag just den, som inte får ha någon av mina allra bästa och trogna vänner nära mig? Dom som jag vet aldrig sviker. Jag är väldigt glad för dom vänner jag har kvar och dom nya jag skaffat, och jag känner redan här och nu att detta är början på en fin vänskap! Jag hatar att annars favoritisera, men det är klart att jag som alla andra har en handfull allra bästaste vänner. Och jag ser, som på till exempel E och E.. Vilka fina vänner. Det som dom har, det vill jag också ha igen. Med min vän. Någon av dom. Kom hem.

2011-09-20 @ 17:46:58 Permalink familj, kärlek Kommentarer (2) Trackbacks ()

Arkiv

Ännu en gång har jag missat massvis med kommentarer jag fått. Vad är det som gör att jag inte ser att dom kommer???? Ledsen Linda, Emma, Ida och anonyma för att jag inte sett för än nu! Tack fina!

2011-09-19 @ 14:45:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

My girls are shaking up the party while you're getting down

"Sanningen varar längst" - kom från en käft som själv ljuger sig genom allting. Framförallt för sina vänner och för att få vänner. Helt ovetandes under tiden, men jag är mycket glad att jag nu fick det på papper.

Jag vill inte vara din vän.

Förstår inte varför så många vänner sviker mig, går bakom ryggen och ljuger. Jag kan inte minnas att jag någonsin gjort dom något ont. Huvudsaken är ju den att jag har dom bästa kvar. Det visade sig.

Annars har jag haft ännu en underbar helg tillsammans med kära flickor. Emma och emma, Sonja som var hemma för att hälsa på och en tjej vid namn Cecilia jag aldrig träffat förr. Hängde i Emma G's lägenhet i stan med en massa vin och andra alkoholhaltiga drycker, spel, ännu mer spel, och det absolut bästa sällskapet för kvällen! Drog på oss klackarna och slog dom i taket för att sedan bege oss till bussen (vilket jag inte åkt på flera år, så det var en spännande upplevelse). Gled in på Allstar där det inte alls var speciellt mycket folk, Invito lockade fler?? Nå, det rullade in fler allt eftersom vi kröp in på småtimmarna. Fruktansvärt dålig musik. Men som sagt, tur att jag var med så bra och fina människor som nog kan göra den mest trista dag rolig! Tog taxi hem själv, med en chaufför som var av den bättre sorten! En gubbe på närmare 70 kanske, som inte riktigt vill släppa taget helt om sitt yrke och fortfarande kör på helgerna ibland, då och då. Han tyckte att jag frågade så snällt att jag fick resan 100 kr billigare, plus att när hans jobb var gjort så stannade han ändå kvar och såg till så att jag tog mig hem oskadd, trots att det handlade om 50 meter jag skulle gå. Tack till denna fina gubbe! Och ett ännu större tack till tjejerna!

2011-09-19 @ 14:03:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

2011-09-16 @ 21:57:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

-

Tänk om man kunde vara förälder när det passade en? Tänk hur underbart det skulle vara?

Ja, idag har jag lust att vara mamma/pappa, så då träffar jag mitt barn och vi hittar på något kul.

Nej, idag är jag sjuk, då kan jag inte. Eller ikväll ska jag på middag så då passar det inte heller så bra att vara mamma.

-Tyvärr, jag kan inte. Oj, har ungen fått magsjuka? -Nej då orkar jag verkligen inte vara mamma, så jag kommer om en vecka istället.

Fast idag är jag rätt trött, så det får bli imorgon istället.

Nej, så ser verkligheten oftast inte ut för de flesta kvinnor. Däremot är det så verkligheten ser ut för många män.

De är föräldrar på egna villkor.

Kvinnornas verklighet är den då de måste torka upp dessa spyor, trots att dom är trötta eller magsjuka själva.

De måste avstå från extra jobbtimmar eftersom att barnet måste hämtas på dagis.

Män kan ju å andra sidan jobba extra utan att det stör någon. För de "måste ju".

Varför är män som lämnar sin fru och barn bara ett svin, medan en kvinna som gör samma sak är sjuk i huvudet?

Är det för att män som sticker har blivit normalt? Det är iallafall inte normalt att göra så,

det måste finnas någon biologisk störning hos dom som gör att dom klarar av det. Det är ju deras egen avkomma?

Nu sägs det ju att pappor är lika bra som mammor, att dom visst är minst lika simultana som mammor och visst klarar av att sköta spädbarn.

Minst lika bra! Jag tror faktiskt inte att det är så. Hur kommer det sig då att fler män än kvinnor lämnar sina barn?

Utan att ens blinka. Det finns inte många kvinnor som skulle sticka ifrån sina barn.

Då måste ju män faktiskt ha någon bristande empati-förmåga?

Ja, jag vet att din man inte är sån, han skulle aldrig lämna dig, han är en jättebra pappa och har varit pappaledig i X antal månader

och din dotter/son har knytit an bättre med honom än med dig, blablabla..

Pratar rent generellt nu. Män som era är aällsyntare än dom som faktiskt sticker, är otrogna och är allmänt lata och inte förstår sig på barnet lika bra som vi gör.

Tänk om man kunde vara förälder när det passade en? Tänk hur underbart det skulle vara? Ja, idag har jag lust att vara mamma/pappa, så då träffar jag mitt barn och vi hittar på något kul. -Nej, idag är jag sjuk, då kan jag inte. Eller ikväll ska jag på middag så då passar det inte heller så bra att vara mamma. -Tyvärr, jag kan inte. Oj, har ungen fått magsjuka? -Nej då orkar jag verkligen inte vara mamma, så jag kommer om en vecka istället.

Fast idag är jag rätt trött, så det får bli imorgon istället. Nej, så ser verkligheten oftast inte ut för de flesta kvinnor. Däremot är det så verkligheten ser ut för många män. De är föräldrar på egna villkor. Kvinnornas verklighet är den då de måste torka upp dessa spyor, trots att dom är trötta eller magsjuka själva. De måste avstå från extra jobbtimmar eftersom att barnet måste hämtas på dagis. Män kan ju å andra sidan jobba extra utan att det stör någon. För de "måste ju". Varför är män som lämnar sin fru och barn bara ett svin, medan en kvinna som gör samma sak är sjuk i huvudet? Är det för att män som sticker har blivit normalt? Det är iallafall inte normalt att göra så, det måste finnas någon biologisk störning hos dom som gör att dom klarar av det. Det är ju deras egen avkomma?

Nu sägs det ju att pappor är lika bra som mammor, att dom visst är minst lika simultana som mammor och visst klarar av att sköta spädbarn. Minst lika bra! Jag tror faktiskt inte att det är så. Hur kommer det sig då att fler män än kvinnor lämnar sina barn? Utan att ens blinka. Det finns inte många kvinnor som skulle sticka ifrån sina barn.

Då måste ju män faktiskt ha någon bristande empati-förmåga? Ja, jag vet att din man inte är sån, han skulle aldrig lämna dig, han är en jättebra pappa och har varit pappaledig i X antal månader och din dotter/son har knytit an bättre med honom än med dig, blablabla.. Pratar rent generellt nu. Män som era är sällsyntare än dom som faktiskt sticker, är otrogna och är allmänt lata och inte förstår sig på barnet lika bra som vi gör.

2011-09-11 @ 16:50:23 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

L.O.V.E

L.O. L.O. L.O. L.O.V.E. Love

I said I'd never write a song about love
but when it feels this good
a song fits like a glove
when you hold me, and you tell me
that you missed me, and call me milky
fuck it, Imma write a song about love, yeea

your my key, you unlock me
keep me close, keep me safe, keep me happy
so sweet, ooooooh looooove

it's destiny, so nothing stops me
I'll tell the world that your mine, and you got me
so sweet, ooooooh looooove

I'm in loooove,
I'm in love,
I'm in looooooove,
I'm in love,
I'm in loooove,
L.O.V.E love

see love doesn't choose a boy, or a girl, nope
when I met you, you hugged my heart and filled my world
so you can stare
I don't care
your the one that ain't going nohere
so fuck it, Imma be honest, with you cause

your my key, you unlock me
keep me close, keep me safe, keep me happy
so sweet, ooooooh looooove

it's destiny, so nothing stops me
I'll tell the world that your mine, and you got me
so sweet, ooooooh looooove

I'm in love,
I'm in love,
I'm in love,
I'm in love

my best friend, that makes me laugh,
the puzzle piece that fits exact to my half
I've never felt this way
sometimes I'm stuck with what to say
you hold my hands when I'm driving
you dry my tears if I'm crying
and we just laugh if were fighting
I love you,
I love you more,
I love you more more,
You love me more,
I love you more,
loooooooooooooooooooooooove,
yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeea,
I love you more,
yeeeeeeea

ok so, I actually wrote a love song,
about someone,
and it's completely honest,

it's destiny, so nothing stops me
I'll tell the world that your mine, and you got me
so sweet, ooooooh looooove

I'm in love
I'm in love
I'm in love
it's about time
L.O.V.E. love
I'm in love
L.O.V.E. love
L.O. L.O.V.E. love
L.O. L.O.V.E. love
I'm in love

2011-09-11 @ 16:47:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag älskar hösten

jag står just nu och lutar mig över sängkanten på min skyhöga säng, och dricker en kopp kaffe.

Står jag upprätt når den upp strax under bysten, det behövs en pall för att komma upp.. Så illa.

Nästa stora projekt, ombygge! En skiva av det kraftigaste laget och en ny tunn madrass.

Jag saknar någon att mysa i höstmörkret med, hoppas på att Cecilia hinner dyka upp ikväll.

Jag har tänt ljus i hela lägenheten, som jag saknat det i sommarens ljusa kvällar! Äntligen får jag!

Jag har börjat rita igen, eller jag har fått tillbaka viljan och lusten att sitta ner ett slag.

Nya jobbet går bra, men jag får alldeles för mycket fritid som jag inte vet vad jag ska göra av.

Därför söker jag ännu en gång, ett nytt jobb. Detta duger gott och bra ändå, men något fattas.

Jon har äntligen fått fast anställning, måste kännas otroligt skönt för honom! Jag är glad.

Zion är en riktigt stor pojke nu, han pratar, och det flyter. Ni förstår, eller?

Alltså, han babblar på hela meningar, pratar som en annan gör. Det är stort. Min pojke är stor.

Grötigt det blev men det får la duga så länge. Tänkte bara tala om att jag lever!

Förlåt mina vänner för den lilla uppmärksamhet ni fått på senaste, jag ska bli bättre.

Första stopp blir Emma, Lina x 2, Linda, och jag önskar att jag kunde säga Sophie...

Jag älskar er.